Skall försöka uppdatera lite nu (söndag 5/7) om veckan efter midsommar. Jag har ju igen varit dålig på att uppdatera och när jag sedan for på jobb så tänkte jag fixa det då, men, ehhh, fanns inte tid till det alls. Å hade man en ledig stund så blev det kojen istället för datorn…
Men måndagen börjde väl så där vanligt igen med en liten sovis… ;). Sedan iväg till stan och luncha på Svarta Katten med Jimmy och Patrik. Käkade tacopaj alla tre… Mmm, guuud va jag gillar deras pajer där.
Vid tre så åkte jag och Sussie ut till Saltvik för att lägga ut två blodspår till hundarna dagen efter (Jawa har kommit med på ett ordinarie spårprov i början på juli så det började alltså bli hög tid att träna lite). Spåret skall ju ligga till dagen efter men vi lade ett kort spår med en vinkel till Dezzy som bara fick ligga en timme. Man måste ju börja någonstans. Men den tjejjen visste direkt vad som var på gång. Ned med nosen vid ”skottplatsen” och tog inte upp den förrän hon hade en rådjursklöv i munnen… :D. Vilken tjej… ♥.
En skogsprommis med alla fyra hundarna blev det också innan vi åkte via mitt gamla hem och kollade posten och hälsade på katterna.
Jaxx, som ju är en birmakisse, gillar inte riktigt att vara ensam hemma så mycket som han är nu när Peter är borta. Så därför tänkte jag pröva placera ut honom på foder. Så tog därför honom med mig hem till stan.
Tillbaka i stan så var det middag planerat med grannarna (Niklas och Tette) så kvällen sedan bestod i att äta gott och även dricka gott… :).
Borstade och fixade lite med Jaxx med som senare på kvällen skulle få åka hem till en av mina kollegor ifrån kära lilla röda på prov. Hon bor långt ute på landet och har flera kattor till så tänkte att det kommer att bli det perfekta hemmet för honom. Han har ju alltid kommit så bra överens med både andra katter och hundar.
Men en dryg timme efter att han hade åkt så ringde min kollega och sa att kan inte alls trivdes där med hennes kattor. Han hade varit världens snällaste tills hennes gamla stereliserade hona hade kommit in, då hade han blivit tokig. Å min stackars kollega som försöka gå emellan fick sig några ordenliga sår i handen. Så det slutade med att Jaxx fick komma tillbaka samma kväll och kollegan fick åka till akuten :(.
Tisdagen började med att efter frukost åter igen åka ut till Saltvik. Denna gång för att lämna ”hem” Jaxx igen då han verkligen inte gillar det här med att bo i lägenhet i stan. Så är det nån som vill ha, eller vet nån som vill ha en birmakisse på foder så hör av er. Han är världens snällaste (förutom med gamla stereliserade honor då ;)), å för att gå de två spår som vi lade ut dagen innan.
Sussie började med sitt och Jawas spår och jag väntade i bilen med Lowa. Hon är kanske lite för liten för att gå blodspår ännu… ;). Efter det så var det då min tur att ta det andra spåret. Jag hade tänkt spåra med Twizzter (då Nizze som annars är bäst av dem båda inte längre bor hemma) men blev såååå sugen att testa Dezzan efter gårdagens spårdebut. Men att gå så snabbt fram var nog lite svårt för damen, hon försökte med början flera, flera gånger men tappade. Så bestämde att hon skulle få en chans till, sedan skulle jag testa med Twizzter. Men det var precis som om hon förstod, för då började hon spåra och gjorde det faktiskt jättebra med tanke på hennes erfarenhet. Så jag är såååå nöjd med hennes spårande. Jag hoppas hon blir den duktiga spårhund som Twizzter aldrig kommer att bli, han tröttnar för fort, tycker det finns så många andra roliga och intressanta dofter i skogen.
Tillbaka till stan och en dusch innan det var dax att fara på massage. Eller syrran rättare sagt, och under tiden var jag och grannen ute och vallade på Lowa… :). Men när hon var klar så blev det ju min tur… Mmmm, är sååå skönt!!! Man börjar bli bortskämd med massage varje vecka nu.
Men efter det så tog min lycka slut den dagen. För när jag och grannen var på väg ifrån massagen för att käka något så lyckades vi tyvärr vara med min kära bil i samma korsning som en annan bil, och tyvärr även på samma plats. Så ikörda blev vi. Å då vi inte var riktigt överrens om vems fel det var i början så var det bara att ringa till polisen och sedan ställa sig och vänta på dem. Men de var på vår sida, liksom ett vittne som kom gåendes precis när vi smällde. Så, så långt är ju allt ok, och ingen blev ju skadad, det är ju det viktigaste, men nu är ju alltså min kära bil IGEN trasig, den går ju nog att köra med, tack och lov, men får ju ingen verkstadstid förrän tidigast i september. Usch och fy för Åland under semestrarna. Vill ju ha min bil hel igen!!!
Puss och Kram!!!
Senaste kommentarer